Player One är ett kammardrama, nästan hela boken utspelar sig i en flygplatsbar med ett fåtal personer. De har kommit till baren av olika anledningar men blir fångade där när oljepriset plötsligt ökar så mycket att det leder till kaos. De hör explosioner och sedan kommer det ett giftigt kemikaliemoln som dödar allt i sin väg.
Douglas Coupland skriver om tiden, Gud, religion, behovet av en mening med livet och vad det är som gör oss till individer.
Men han skriver också om musik och litteratur. Jag skulle som sagt kunna citera nästan hela boken men har istället valt ut ett av de bästa:
People listening to songs are like people reading novels: for a few minutes, for a few hours, someone else gets to come in and hijack that part of your brain that´s always thinking. A good book or song kidnaps your interior voice and does all the driving. With the artist in charge, you´re free for a little while to leave your body and be someone else.
